Dag 4 - Järninfusion & hemgång
I fredags på morgonen förra veckan kring 08.30 fick jag ett järndropp (Venofer) för att hjälpa till att kicka igång blodbildandet och öka järnhalten i min kropp! Det tog ungefär 45 minuter.
Blodvärdet hade bara höjts till 90 av blodet jag fick på torsdagen, de hade velat att det skulle ligga på minst 100 men det verkade fortfarande inte vilja stabiliseras. Jag fick också ta en extra Eprexinjektion i måndags för att hjälpa till ännu mer för att sedan fortsätta med injektionerna på fredagar som vanligt och se om blodvärdet stannar på 90 åtminstone!.
Ändringar i medicineringen gjordes som vanligt också! Kortisonet har sänkts från 30mg till 20mg efter dunderkurerna jag fått nu under veckan, så nästa vecka ska dom se om jag kan fortsätta på så låg dos! Då kanske jag blir av med lite vätska också, att ansiktet inte känns så runt längre.
Ska däremot nu ta dubbel dos magskyddande då dom upptäckte att jag hade fått ett mindre magsår av alla mediciner, så då hoppas dom på att blodvärdet också ska gå upp lite! Har nu börjat ta dubbel dos av njurmedicinen också för att hjälpa mot proteinläckaget, det ska också hjälpa mig att kunna bilda eget blod.
Det börjar finnas lite mediciner att hålla reda på, vad som ska tas vilken tid. Tänk vilken tur man har som lever på 2000-talet och äger en smartphone! Alarm är bra grejer! 😊
Fick picc-linen omlagd senare under dagen och efter klockan 13 blev jag utskriven! 😊
Trött efter långa dagar med många behandlingar och infusioner, men glad att de kunde släppa hem mig!!
Nu har jag hunnit vara hemma några dagar, men har inte kunnat vila som alla säger åt mig och som jag borde. Har fixat massa här i huset, letat fram grejor och plockat upp några banankartonger med saker som jag använder varje dag, nödvändiga grejer, och dessutom fixat med papper och sagt upp och flyttat saker.
Måste som "få bort vissa saker ur systemet" innan jag kan känna lugn i själen och tillåta mig att ligga i sängen sånna dagar jag behöver det. Det går upp och ner, vissa dagar känner jag mig ganska pigg, medan vissa dagar är jobbigare med värk och yrsel. Vissa dagar vill jag bara gömma mig och vill inte att någon ska se hur jag ser ut, eller se hur jag känner mig. Jag är inte riktigt som mig själv alla dagar, med andra ord. Det tar på självförtroendet att "förändras" så fort, jag känner mig blyg för min egen mamma nu ibland för att jag inte trivs i mig själv. Vissa dagar är alltså sämre än dom andra, men jag vet att det mesta sitter i skruvarna i min skalle just nu, så jag försöker så gått det går att ignorera mina fuldagar! 😊👊
En dag i taget med andra ord.
Att gå från att ha heltidsjobbat på ett hotell, tränat nästan varje dag både på gymmet och varit ledare för en dansgrupp, bo granne bredvid min bästa vän och aldrig vara ensam, till att inte göra någonting om dagarna och bo "ute på landet" med bara lite djur som sällskap mesta tiden om dagarna. Det är en stor förändring ska jag tala om för er. Jag som alltid varit en väldigt social människa som sällan sitter still, har nu måstat lära mig vara själv, ta det lugnt, och sitta stilla! Stora förändringar för mig. Men jag är glad, så länge jag får vara hemma ett tag! ❤
Jag saknar förresten mina fina tjejer jättemassor❤ Godnatt!
Kommentarer
Trackback
