Livet är en fläck med färgglad ram ..
Jag tänkte på en sak idag då jag och min mamma var i lycksele.
Vi körde förbi två små killar i 8 års åldern som var ute tillsammans.
De hade stora kepsar placerade bakåfram, och då menar jag att kepsarna ungefär var dubbelt så stor som deras små huvuden! De hade häng på byxorna och stora munkjackor, och det kom åkandes på varsin skateboard på sidan av en stor väg.. konstigt nog började jag fundera..
På min tid hade man verkligen inte häng på byxorna, stora hipphopper kepsar, stora märkesmunkjackor och fick åka på vägen utan hjälm ( ! ) då man bara var 8 år, på skateborard!! :S
Nu låter det kanske som att jag är 70 år.. jag är faktiskt bara född 1990, men ändå så tycker jag mycket har förändrats.. På min tid hade man fula kläder, antingen skrikrosa eller snorgrönt, fula klänningar, jeans som var indragen i röven och tröjtrycken bestod oftast av musse pigg eller något annat nördigt.
Vi fick åka runt på en cyckel som var 4 storlekar för liten, med stödhjul, bärandes hjälm.
Dessutom fick vi bara cykla runt, runt på en liten asfaltfläck några meter från huset.
Aldrig att vi fick fara ut på vägen själv, nej nej! Det var livsfarligt..
Konstigt hur världen har ändrats på så kort tid.. typ 10 år..
Sen kom jag att fundera på..
Att.. Varje människa är bara som en liten, liten, liten prick på jorden. En svart liten fläck.
Man vet inte hur länge man kommer att leva, man vet inte hur eller när man kommer att dö.
och man vet inte hur livet kommer att se ut om 1 år, 10 år eller 40 år.
Jag minns att jag och Sara satt och pratade en gång.
Sara sa då att hon var rädd för att bli träffad av blixten..
Jag försökte lugna henne lite med att säga:
- Men Sara, om du är rädd för att blixten ska träffa dig så att du dör, då är det lika bra att du inte rör dig överhuvudtaget!
Du kan lika gärna dö imorgon när du ska gå ner för trappan. Eller när du ska gå på toan ikväll, kanske du snubblar på matkanten och ramlar och slår ihjäl dig! Det vet du aldrig! Om man ska gå och vara rädd för att bli träffad av blixten, måste man vara rädd för allt!
Detta lugnande förstås henne inte så mycket.. konstigt nog ( ? )
Men i alla fall. Så jag menar med detta att man aldrig kan vet hur världen ser ut om 10 år, eller vad man själv gör.
Hur kommer ungdommar se ut då..? Kommer tjejer i 4 års ålder sminka sig och gå runt på stan och shoppa själva?
Eller killar börja köra moped som går 80 på vägarna när som är 5 år? Men vet aldrig !
Allt kan hända i en sådan här ruskig värld.
Det jag vet, för tillfället, är att man ska ta vara på varje sekund, och fylla livet med roliga minnen och göra allt man tycker är roligt, spela roll om man blir träffad av blixten.
Bara man inte blir endast en svart fläck utan någon ram!
Bra sammankoppling på inlägget.. ehm.. NOT!!
Gillar att förvirra.. mig själv ?
OBS! Alla foton är tagna av mig, annars står det vem som har tagit bilden.
Din dongel är vit..
Vi körde förbi två små killar i 8 års åldern som var ute tillsammans.
De hade stora kepsar placerade bakåfram, och då menar jag att kepsarna ungefär var dubbelt så stor som deras små huvuden! De hade häng på byxorna och stora munkjackor, och det kom åkandes på varsin skateboard på sidan av en stor väg.. konstigt nog började jag fundera..
På min tid hade man verkligen inte häng på byxorna, stora hipphopper kepsar, stora märkesmunkjackor och fick åka på vägen utan hjälm ( ! ) då man bara var 8 år, på skateborard!! :S
Nu låter det kanske som att jag är 70 år.. jag är faktiskt bara född 1990, men ändå så tycker jag mycket har förändrats.. På min tid hade man fula kläder, antingen skrikrosa eller snorgrönt, fula klänningar, jeans som var indragen i röven och tröjtrycken bestod oftast av musse pigg eller något annat nördigt.
Vi fick åka runt på en cyckel som var 4 storlekar för liten, med stödhjul, bärandes hjälm.
Dessutom fick vi bara cykla runt, runt på en liten asfaltfläck några meter från huset.
Aldrig att vi fick fara ut på vägen själv, nej nej! Det var livsfarligt..
Konstigt hur världen har ändrats på så kort tid.. typ 10 år..
Sen kom jag att fundera på..
Att.. Varje människa är bara som en liten, liten, liten prick på jorden. En svart liten fläck.
Man vet inte hur länge man kommer att leva, man vet inte hur eller när man kommer att dö.
och man vet inte hur livet kommer att se ut om 1 år, 10 år eller 40 år.
Jag minns att jag och Sara satt och pratade en gång.
Sara sa då att hon var rädd för att bli träffad av blixten..
Jag försökte lugna henne lite med att säga:
- Men Sara, om du är rädd för att blixten ska träffa dig så att du dör, då är det lika bra att du inte rör dig överhuvudtaget!
Du kan lika gärna dö imorgon när du ska gå ner för trappan. Eller när du ska gå på toan ikväll, kanske du snubblar på matkanten och ramlar och slår ihjäl dig! Det vet du aldrig! Om man ska gå och vara rädd för att bli träffad av blixten, måste man vara rädd för allt!
Detta lugnande förstås henne inte så mycket.. konstigt nog ( ? )
Men i alla fall. Så jag menar med detta att man aldrig kan vet hur världen ser ut om 10 år, eller vad man själv gör.
Hur kommer ungdommar se ut då..? Kommer tjejer i 4 års ålder sminka sig och gå runt på stan och shoppa själva?
Eller killar börja köra moped som går 80 på vägarna när som är 5 år? Men vet aldrig !
Allt kan hända i en sådan här ruskig värld.
Det jag vet, för tillfället, är att man ska ta vara på varje sekund, och fylla livet med roliga minnen och göra allt man tycker är roligt, spela roll om man blir träffad av blixten.
Bara man inte blir endast en svart fläck utan någon ram!
Bra sammankoppling på inlägget.. ehm.. NOT!!
Gillar att förvirra.. mig själv ?
OBS! Alla foton är tagna av mig, annars står det vem som har tagit bilden.
Din dongel är vit..
Kommentarer
Trackback
