Vad är det som händer ..

I helgen är det Storumandagarna.:)
Tagga supa, knulla och åka.. hm.. radiobil (?) HAHAHA ;)
Det blir nog en mycket rolig helg hoppas vi på.
____________________________________________________________________

För någon dag sedan när jag satt för mig själv och sydde, hörde jag tyst bredvid mig:

"Vi har bara varandra, vi har baara varandra, vi har . . ."

Jag skrek till min moster (det var hon som sjöng).
- Va fan sjunger du Dileva för?

"Jag vet inte! Aah vad håller jag på med!!
Jag huttrar bara när jag tänker på att jag faktiskt sjöng den! Vad är det här.."
_____________________________________________________________________

Idag satt jag som vanligt och sydde, när jag kom på mig själv.. Att jag satt och sjöng på den där jävla Dileva låten!!
Jag sa detta till min moster, och hon sa: "- Du vet den där Dileva litar inte jag på, han är säkert här med sina andar och går runt och stör oss!"

Hahaha.. det var roligt faktiskt.

Idag var det en liten skata som var och hoppade runt utanför, den var liten och kunde inte flyga.
Jag satt och tittade på den ett tag, och plötsligt så kom det ett gäng med trastar som började dyka på den stackars lilla skatan och picka den på huvudet! Jag skrek till och frågade mamma varför dom gjorde så!
Vad hade den gjort dom?

Mamma sa då en bra sak som var värt att tänka på.

Mamma:
"Det är nog för att skator som kan flyga tar trastarnas ägg och därför ville dom ge igen på den."
Jag:
"Men den kan ju inte ens flyga?"
Mamma:
"Om du tänker såhär: det är ungefär som att vissa inte gillar negrer, för att de kanske har stött på en neger som inte varit snäll, även fast inte alla är dumma så ser de likadan ut, och därför drar man alla över samma kam."

Mycket sant tycker jag..
Mamma säger många roliga saker..

Mamma onykter med väninna ute i skogen för att cirka för 25 år sedan..

"Titta vad är det där för vitt?"

"Jag tror att det är en hink!"

"Men den rör ju på sig?"

Sedan kom dom på att det faktiskt ingen var någon hink, nej nej..
Det var en vit rumpa som rörde sig upp och ner i skogen..
Stackars människor som är tvungen att pippa ut i skogen med massa mygg, tänkte dom då och gick någon annan stans för att pinka..

En mammas privilegium - att vara galen.
_____________________________________________________________________

Dessutom så såg jag tamme VÄRLDENS sötaste lastbilschaufför idag som kom och lämnade lite tyg..
Han var några månader över 18 år, och det var en vacker syn... mm mm mm;)


Oj ..

Jag har inte så mycket att skriva idag eftersom det inte har hänt så mycket.
Mest jobb och inte så många funderingar tyvärr :/
Så jag ägnade mig istället åt lite vektorgrafik.
Det är mycket kvar att göra. Har bara hunnit göra grunderna på ansiktet än så länge.
Håret, kläderna, och även mer skuggning och airbrushing ska till innan den blir färdig.:)
Ida fick vara modell.:)



Det är bättre med flera idioter, än ingen idiot alls..

Livet är en fläck med färgglad ram ..

Jag tänkte på en sak idag då jag och min mamma var i lycksele.
Vi körde förbi två små killar i 8 års åldern som var ute tillsammans.
De hade stora kepsar placerade bakåfram, och då menar jag att kepsarna ungefär var dubbelt så stor som deras små huvuden! De hade häng på byxorna och stora munkjackor, och det kom åkandes på varsin skateboard på sidan av en stor väg.. konstigt nog började jag fundera..

På min tid hade man verkligen inte häng på byxorna, stora hipphopper kepsar, stora märkesmunkjackor och fick åka på vägen utan hjälm ( ! ) då man bara var 8 år, på skateborard!! :S

Nu låter det kanske som att jag är 70 år.. jag är faktiskt bara född 1990, men ändå så tycker jag mycket har förändrats.. På min tid hade man fula kläder, antingen skrikrosa eller snorgrönt, fula klänningar, jeans som var indragen i röven och tröjtrycken bestod oftast av musse pigg eller något annat nördigt.

Vi fick åka runt på en cyckel som var 4 storlekar för liten, med stödhjul, bärandes hjälm.
Dessutom fick vi bara cykla runt, runt på en liten asfaltfläck några meter från huset.
Aldrig att vi fick fara ut på vägen själv, nej nej! Det var livsfarligt..
Konstigt hur världen har ändrats på så kort tid.. typ 10 år..

Sen kom jag att fundera på..
Att.. Varje människa är bara som en liten, liten, liten prick på jorden. En svart liten fläck.
Man vet inte hur länge man kommer att leva, man vet inte hur eller när man kommer att dö.
och man vet inte hur livet kommer att se ut om 1 år, 10 år eller 40 år.
Jag minns att jag och Sara satt och pratade en gång.
Sara sa då att hon var rädd för att bli träffad av blixten..
Jag försökte lugna henne lite med att säga:

- Men Sara, om du är rädd för att blixten ska träffa dig så att du dör, då är det lika bra att du inte rör dig överhuvudtaget!
Du kan lika gärna dö imorgon när du ska gå ner för trappan. Eller när du ska gå på toan ikväll, kanske du snubblar på matkanten och ramlar och slår ihjäl dig! Det vet du aldrig! Om man ska gå och vara rädd för att bli träffad av blixten, måste man vara rädd för allt!

Detta lugnande förstås henne inte så mycket.. konstigt nog ( ? )
Men i alla fall. Så jag menar med detta att man aldrig kan vet hur världen ser ut om 10 år, eller vad man själv gör.
Hur kommer ungdommar se ut då..? Kommer  tjejer i 4 års ålder sminka sig och gå runt på stan och shoppa själva?
Eller killar börja köra moped som går 80 på vägarna när som är 5 år? Men vet aldrig !
Allt kan hända i en sådan här ruskig värld.

Det jag vet, för tillfället, är att man ska ta vara på varje sekund, och fylla livet med roliga minnen och göra allt man tycker är roligt, spela roll om man blir träffad av blixten.
Bara man inte blir endast en svart fläck utan någon ram!

Bra sammankoppling på inlägget.. ehm.. NOT!!
Gillar att förvirra.. mig själv ?

  
OBS! Alla foton är tagna av mig, annars står det vem som har tagit bilden.

Din dongel är vit..

Something pretty ..

           
Sara Pettersson


Förut har jag aldrig förstått.
Jag var bara tvungen att se mig omkring.
Hur kunde jag vara så dum, att inte förstå att jag hade en vän som du.
Jag visste inte att jag kunde lita på någon människa så mycket som jag litar på dig.
Och jag vet, att utan dig hade jag inte klarat mig igenom de svåra tiderna i mitt liv.
Du har gjort dom tiderna till de roligaste och mest underbara tiderna i mitt liv!

Du är den bästa vän jag vet, du förstår mig som ingen annan, och jag litar på dig till 100 %.
Jag älskar dig kärringjävel <3
Jag vill aldrig sluta vara med dig igen, lova mig det.
Du är fan baben i mitt liv ;) Du kan aldrig bli ersatt av någon dum idiot till kille eller tjej i världen! :)
I LOVE you biiiatch :)
Du är min superman.. forevah!

We are two midgets in a costume <3


Tid till ingenting ..

Nej, nu måste jag skärpa mig, och skriva mer blogg.:)
Jag säger till mig själv att jag inte har tid.. Tid att varken skriva blogg, gå ut och gå eller att bara sitta stilla och ta det lugnt.
Men vad gör jag egentligen? Tro mig, inte ens jag vet..:O
Jag börjar tror att alla andra vet bättre vad jag har för mig än mig själv..

I alla fall..
Nu har alla börjat jobba, inklusive jag själv.. som ehm.. Butiksbiträde? något sånt..
Jag förstår inte hur man ska ha tid till allt? Hur ska man ha tid att leva?
Det funkar tydligen inte för mig. Inte på sommarn.. Då står min hjärna still.
Nu har midsommar varit och det har varit en rätt mysig helg, med åska och regn.
Jag gillar åska och regn, det betyder att man inte behöver göra något, om man inte vill.
Det är sånna dagar man bara kan ligga i sängen och mysa och se på alla blixtar och höra hur det mullrar runt omkring sig. Det är mys tycker jag.:)

Men vi får inte vänja oss, för då är allting förstört..
____________________________________________________________________________

Verkligheten är inte alltid så verklig
stor eller liten?
trasig eller hel?
hungrig eller nöjd?

jag förstår inte..
vi glömde våra minnen, och nu..
är jag naken framför sanningen.. god damn..

Det händer ..

Det är fredagen den 13:e idag. En dag då i princip allt kan hända.
Det som inte redan är snett, blir förmodligen snett.
Ja, det var ungefär så jag tänkte då jag vaknade i morse och insåg. Att det är fredagen den 13:e idag!!
En dag då allt kan hända. En dag då man inte vet varken in eller ut.

Vad skulle hända? Skulle hela min dag bli förstörd?
Skulle det första som händer vara att jag skulle ramla ner för hela trappen och bryta benet? Vad skulle jag göra? Det var det jag tänkte då jag började närma mig trappan. Skulle jag ens försöka gå ner, eller skulle jag låta det vara, och gå och lägga mig igen, bara för att vara säker på att inget skulle hända?
Fast då tänkte jag till.. Egentligen så har inget hänt mig på den här dagen förut.
Men eftersom det inte har gjort det hade jag inga som helst tvivel på att just IDAG, skulle olyckan komma fram.. därför blev jag nyfiken, och klev upp som vanligt.

Dagen började faktiskt förvånansvärt bra, precis som en vanlig dag.
Jag klev upp, klädde på mig, stötte tån ut från sovrummet och svor ilsket för mig själv medan jag hoppade runt på ett ben på övervåningen och ville bara skrika! Det är förstås då det händer, precis då man är så där morgontrött och lite arg för att väckarklockan inte kunde ringa 10 minuter senare, som man slår tårna så att man blir så arg och ledsen att man bara vill gå och lägga sig igen.. och tycka synd om sig själv..
Detta händer förstås mig varje morgon, och flera gånger per dag, att jag slår antingen skallen eller tårna, så bet jag ihop och försökte igen. eftersom det inte var något ovanligt.
Min skalle och mina tår, är inte mina bästa vänner.. Det vill jag påpeka..
Det är bara att ta nya tag och försöka igen. Den här gången gick det bättre. Jag tog mig ner för trappan oskadd, men fortfarande lite arg och ledsen för att tårna kändes stor som potatisar.
...
Nu är det kväll, och inget dåligt har hänt, förutom några bulor i huvudet och skadade tår..
Men jag förstår inte? Hur kan det vara så? Vad är det för fel på världen? Varför gick allt bra idag?
Är det idag, den dagen som ska innehålla otur, som jag har tur? Jag tror jag blir arg!
Varje dag, skämmer jag ut mig, klantar mig eller gör illa mig, men idag, INGET? Vad är det här för lurendrejerier?
DO'H!
Eh.. Mojsihrojsifilibomhaat, säger jag :)
Det händer..

Jag har väntat på rätt tillfälle länge nu, att göra en blogg.
Men tiden har inte känts rätt, förän idag. Fredagen den 13:e, då allt kan hända.
Kommer min blogg bli en katastrof? det återstår att se :)
Fortsättning följer..

Jag kom just på, att jag saknar Pettson idag :) hihi
...
du är söt..