Lite mer hopp - med eller utan biverkningar.
För det första så är tabletterna mot RLS "restless legs syndrome" (används också för de med parkinsons) det bästa jag provat på länge! Jag får sova för kroppen i alla fall, nu är det bara alla provtagningar mitt i natten och spring här in och ut på morgonen som gör det svårt för mig att somna och att somna om då jag bara ligger och väntar på att nästa grej ska göras, därför blir det bara ungefär 5 timmar varje natt. Vid midnatt får jag antibiotika, sedan är det kontroller så som vikt, blodsocker, blodtryck, puls och saturation (syressättning) redan 06 på morgonen. Bara en timma emellan är det dags för antibiotika, vätskedrivande, inhalationer, fragminspruta, blodprover som ska dras och så vidare, så jag hinner aldrig ens somna innan nästa grej ska göras, och helt plötsligt är klockan efter 8 och då måste man äta frukost. Så från 6 har jag varit uppe idag, men jag är glad ändå. Än så länge är varje dag lite bättre, jag får känna mig lite piggare.
Min vilopuls ligger nu på cirka 60 även fast jag ibland under dagarna får hjärtklappning av kortisonet och alla inhalationer som jag får flera gånger per dag, men förutom det så har pulsen gått från 120-60, så det är ju enorma framsteg för mitt hjärta. Mitt hjärta som för övrigt är väldigt starkt och bra enligt ultraljud som gjorts. Hjärtat har inte alls tagit mycket skada av det här med sjukdomarna och allt jag gått igenom, så det är ju jättebra att ha någonting som funkar perfekt och kämpar på mitt i alltihop! :)
Igår natt hade jag slitit av mig masken i någon timma i sömnen och hade då en saturation på 72 %. Idag vid 10.30 skulle jag äntligen få duscha för första gången sedan jag kom hit, så då fick jag vara fri syret, sedan glömde jag helt bort att ta på mig syret igen och det upptäckte Ronny efter de varit här i drygt 2 timmar då jag ändå ansträngt mig! Sköterskorna kollade och jag hade då 92% i saturation!! Helt otroligt vad fort det gått. Så idag har jag varit utan andningshjälp hela dagen, det känns hur bra som helst! Mamma och Ronny kom precis efter jag duschat idag och när omläggningen av CDK:n i halsen och picclinen i armen var klar, så det var lite kul att det var Ronny som uppmärksammade att jag andades själv utan problem! :) Nu har jag en färgglad ful grej på armen! Nu väntar jag på att mamma ska sy mig finare "strumpor" som jag kan ha över den! ❤
Har dessutom börjat hosta upp koagulerat blod också, det visar också på att lungorna börjar läka av alla mediciner, lungröntgenbilderna som togs bara cirka 4 timmar emellan varandra (då de kollade att picclinen låg rätt) visade stor skillnad bara på den korta stunden.
Läkarna är tydligen jätteimponerad över hur snabbt och bra min kropp ändå läker under alla omständigheter. Så lite jävlaranamma finns kvar i den här lilla kroppen även fast man inte kan tro det, och det mina vänner, känns förjävla bra!!👍
Efter omläggningarna var klara och mamma hade hjälpt mig borsta håret och jag fick börja känna mig som en människa igen så var det dags för lunch! Tänk så mycket friskare man kan känna sig bara efter att ha fått duscha! Efter lunchen började jag och mamma spela Candy Crush Saga i väntan på att konferensen skulle vara slut så överläkare Emöke skulle komma in och berätta vad de kommit fram till. (Jag som alltid sagt att jag aldrig skulle börja spela det spelet fick ge med mig, men är man sjuk och har tid så får man! Haha!) Så vi blev fast i någon timma tills liven tog slut! Ronny satt mest och tittade på och tyckte det var kul att se mig piggare! Kul hade vi iaf ❤
Eftersom jag hade så bra syressättning idag och kunde vara utan syret efter lite goda nyheter av Emöke så fick mamma och Ronny ta mig ut ur rummet ner till Centralhallen för att fika! Cissi ringde precis när vi skulle fara ner och sa att hon var här och hade slutat jobba så då passade det så bra att hon fikade med oss också! ❤❤❤ Sedan följde hon med på rummet och surrade en stund efter Ronny och mamma farit där vid 17! Blev ännu lite piggare av att få träffa Cissi och bara av känslan att kunna vara social och prata och skratta lite ❤
Även fast jag är ren och är mycket piggare känner jag mig inte riktigt som mig själv. Är uppsvälld av all medicin, ser eller känner mig inte riktigt klok ut, men såhär kommer jag få se ut ett tag, men just nu bryr jag mig inte så jättemycket, dubbelhaka eller ej. Kan ej hjälpas.
Som sagt så hade ju läkarna en konferens om mig idag hur de ska gå vidare med behandlingarna. Det jag fick veta är att imorgon ska jag börja på en ny sorts medicinering. Cellgiftsbehandling i form av Sendoxan och dagen efter ett dropp som ska hjälpa att förhindra mina vita blodkroppar att bilda antikroppar mot sig själv. Ska även få påbörja på massa andra mediciner som jag inte riktigt förstod hälften av. Jag orkar inte hålla rätt på allt de säger, bara det viktigaste. Allt är som ett virrvarr i huvudet just nu.
Alla biverkningar som dom då dessutom pratar om att behandlingarna jag kommer genomgå kan göra, känns så himla långt borta. Det går liksom in och ut, orkar inte lyssna så noga på det. Jag litar på läkarna jag har nu, jag hoppas och tror att dom vet vad dom gör. Jag ska bli frisk, inte tänka på vad som KAN hända. Allt händer av en mening..
Att det sen kan hända att jag tappar allt hår eller kanske till och med blir steril känns väldigt onödigt för mig att gå och stressa upp mig för. Det som händer, händer. Så länge jag blir bättre, att få bukt med sjukdomen, att få leva igen, så spelar håret mindre roll. Jag hoppas att jag är lika älskad ändå, med eller utan hår ett tag. Det är ändå något som jag inte kan styra över, tyvärr. Just nu vet jag bara att jag vill leva.
Imorgon ska jag i alla fall göra en ny lungröntgen klockan 08.00 och sedan även få göra ett lungfunktionstest. Hoppas det ser bra ut! Sedan hoppas jag att alla andra proverna ser så bra ut så jag slipper göra fler plasmabyten, det betyder alltså att få slippa den här grejen i halsen!!
Nu ska jag bara vänta på att de kommer in med antibiotikan klockan 00, sen ska jag nog kunna sova en stund då jag känner mig väldigt trött efter dagen! En dag med lite mer glädje än igår.
En dag med lite mer hopp❤
Kommentarer
Trackback
