Johanna Lövdahl

Ännu ett bakslag..

"Eftersom du är här för att du har och haft livshotande sjukdomar så vet vi inte om vi vågar skicka hem dig än. Nu när infektionerna går åt rätt håll vill vi flytta dig till njuravdelningen för att göra en biopsi för att kunna förstå vad som påverkar dina organ och din höga sänka, blodbrist och alla de andra aktiviteterna som är aktiverade i ditt immunförsvar och i ditt blod.

Du kommer alltså vara här för övervakning någon vecka till."

 

Vem fan är det som vill mig det här?

Livshotande sjukdomar känns fortfarande inte som att jag kan tro på att jag har haft och har.

Jag mår bra, låt mig fara hem!!

Får jag inte vara glad i mer än 2 jävla dagar?? Nej, alla ni som säger att jag ska "vara positiv, att allt blir bra snart", vet ni vad? Det har jag varit i 1 jävla månad nu!!! Men nu tänker jag fan inte vara positiv nå mer för det tjänar ingenting till. Nu tänker jag klaga och vara arg, för det går inte bra! Alla planer krossas i bitar lite mer för varje dag som går. Hela sommaren är förstörd som man längtat till i ett jävla år. Första riktiga semestern, borta. Storumandagarna kan jag skita i, att träffa Morgan då han kommer hem till Storuman nu efter 3 månader isär kan jag också skita i eftersom jag kommer ligga på det här jävla stället hela hans semester. Flytten känns jävligt långt bort och framtiden just nu i mina ögon ser fan i mig inte ljus ut längre. 

Död åt allt.

 

Infektionen ur kroppen är påväg bort. Men då återstår ju alla andra jävla fuckade problem.

Det är något i min kropp förutom infektionerna som påverkar mina organ, "något livshotande".

Nu när dom har mitt blodförtunnande under kontroll vill dom göra en njurbiopsi. Men eftersom jag har hög infektion och inflammationsrisk och dessutom risk för blödningar under ett inre ingrepp måste minsta lilla bevakas så jag inte får inre blödningar av biopsin.. Ja.. Just nu känns det som att jag redan vet att jag kommer få det. För allt annat som kunnat gå fel har gått fel, så det skulle inte vara konstigt..

 

Ska idag kl 13 göra en PPD, vilket innebär att det sprutas in en vätska under huden som man 3 dygn senare avläser genom svullnaden och rodnaden om man är infekterad av en bakterie som orsakar Tuberkulos.

Dom tog även blodprover idag på allt skit jag har fel på och ska se om något blivit bättre..

Såsom blodvärdet, njurvärden (eftersom jag har mindre njursvikt kollar de salterna i kroppen, proteinet, bildandet till blodkroppar, mm, crp (infektion och inflammationsvärdet), sänkan (eftersom jag har för hög) och så vidare..

 

Sedan funderas det på om de ska våga försöka behandla mig med kortison nu när inflammationerna och infektionerna typ är borta, men det blir förmodligen efter njurbiopsin.

De tror att kortisonen kan hjälpa mot några problem, men vågar inte riktigt än då det kan sabba för något annat. Ja som sagt.. Det är ju lustigt att jag har fått något som inte hänger ihop, någonting som inte dom sett förut.

Vissa symtom visar på en sak, men eftersom jag då har något annat som visar på en annan sak som inte passar ihop med symtomen på det första så kan dom fortfarande inte säga vad jag lider av och ska behandlas mot. Fuck it..

 

Ska få träffa ögonläkare igen nu efter att ha fått ögondroppar mot infektion i några dagar, de flesta vet att mina ögon har varit röd i ett antal månader, sen i december. Dom säger att ögonen är själens spegel, så det är ännu ett tecken på att jag har varit sjuk länge, åtminstone det senaste halvåret..

 

Sen ska jag få träffa en hudspecialist för mina exem och utslag så småningom, (vilket hade behövts för flera år sedan) för att undersöka ordentligt eftersom det också blivit värre senaste halvåret då jag reagerat på allt. Förra tisdagen när allt det med infektionen i såret och feber blossade det upp massa konstiga fläckat, prickar, sår och rödflammigt över hela kroppen, så det ska också kollas. Kanske äntligen får veta allt jag är allergisk mot.

Ska även träffa reumalog för min värk och uppsvullna och stela leder.

Massa ska utredas, massa jobbigt. Mycket gamla bekymmer som ska utredas, vilket väl är bra, men inte känns så kul då man bara vill hem.

 

En god nyhet då..

Ja, såret under armen är nästan helt ihopläkt.

Men lycko mig, det kändes så bra att det väger upp alla andra dåliga nyheter idag! Eller? Jaja, skönt att kunna använda båda armarna i några timmar innan jag får någon konstig vätska som ska ligga och göra ont i några dagar i alla fall.

Armhålor är ju inte det snyggaste som finns, men vad gör det egentligen.

 

Nu har jag hört i 2 veckor att jag ska få fara hem, och så får man ännu ett sånt här besked.

Svårt att inte tappa lite livsglädje efter 4 veckor, 1 månad, eller ja, 28 dygn om jag ska vara lite mer exakt, inlagd ensam på lasarett, 23 mil hemifrån.. Idag tänker jag tycka synd om mig själv..

 

Hoppas ni andra har en bättre start på veckan.

Du är stark..
Ska försöka att komma till dig till helgen då de inte bli storumandagarna. Puss!

Hej johanna:)
Ville bara slänga in en kommentar eftersom att jag har hört om hur de har varit/är med dig.

Du vet säkert om olyckan som ja va me om? Föll från en balkong, 9m ner på is-asfalt.
Ja hamna på intensiven.

Men sluta aldrig kämpa, visa tjurskalln:)
Och när ja låg inne så tänkte ja alltid "jamen ja lev ju iaf"
De bli bättre, ja lovar!

De va väl de ja ville säga:)
Keep fighting!

Fy! Tycker också synd om dig ska du veta!! Har de kollat om du har MS? Jag vet en som hade infektioner, värk, massa eksem o dylikt o till slut visade det sig vara MS. Ibland syns de inte på första och andra provtagningen utan de kan krävas lite innan de syns på provsvar.. Du kan ju kolla med dem. Gud vad jag önskar jag kunde hjälpa dig! Hoppas verkligen du blir kry snart! Styrlekram!