"Plötsligt händer det"
Ett till steg i rätt riktning!
Jag är nu helt nålfri om armarna!! Glad tjej :)
Nu hoppas jag att jag slutar ha ont på såret under armen så jag kan börja röra mig normalt med armarna, att kunna borsta högra sidan av hårskallen ordentligt och att slippa sova på rygg varje natt med en helt stilla arm under en kudde! :)
Idag skulle jag få veta provsvaren på körteln dom tog ut. Men tydligen hade dom inte hittat något än! :(
Nu var den på väg till specialister som skulle skära i den och kolla i mikroskop och göra andra prover för att kunna skicka hem mig säkert.
Så åtminstone en dag till blir jag kvar i alla fall. Hoppas verkligen bara på en dag till!!
Känns fortfarande helt overkligt, som att jag bara har drömt det här.
Som en lottvinst (fast åt andra hållet såklart) - "Det händer andra, men det skulle aldrig hända mig". Men plötsligt händer det.
Har i alla fall precis tagit morgonsprutan och duschat! :) Att sminka mig skulle vara skönt, skulle känna mig lite lite friskare då. Men det får vänta :)
Nu har jag i alla fall fått "föna" håret!!
Möt min fina kavaljer för tillfället: Herr Fläkt!
Är fortfarande inte riktigt grym på det här med sprutor än, men jag skrattar bara åt mig själv.
Jag höll upp tröjan med hakan och när jag hade stampat åkte tröjan ner och jag blev okoncentrerad så sprutan åkte ut halva vägen så jag var tvungen att trycka in den sådär sakta igen! ;) Sedan hände det igen men då åkte den bara ut en bit! :P
Man är ju en klantfia, men jag gör det ju i alla fall :)
Kan också meddela att sjukhustrosor inte är varken det skönaste eller framför allt inte dom sexigaste trosorna jag sett!! Haha! Jag dör..
För övrigt kunde jag inte sova alls i natt.
Somnade efter 05 och blev väckt för prover 07.15! Jää!!
Många tankar i huvudet och många pusselbitar som har ramlat på plats. Nästan en "lättnad" att äntligen fått svar på så många frågor.
Allt som har hänt de senaste 6 månaderna, alla konstiga grejer min kropp haft för sig. Allt har mest troligt hängt ihop med detta säger läkaren, det var bara en tidsfråga när min kropp inte skulle orka tempot längre.
Måste helt enkelt lära mig att sätta mig ner, ta mig tid att andas och att inte göra någonting alls. Vilket jag har jättesvårt för.
Hatar att vara stilla, jag har ingen ro att sitta ute på balkongen och sola, eller bara lägga mig i soffan och se tv, men nu måste jag lära mig det. Punkt.
Idag får jag massa finbesök och världen blir genast lite vackrare <3
Kommentarer
Trackback
