Tid.
Tänk om man kunde få vrida tillbaka tiden bara lite. Eller fått hoppa över några kapitel helt och hållet. Kanske till och med fått vrida fram tiden en liten bit tills saker har ramlat på rätt plats.
När nästan precis allt som man en gång var tas ifrån en.
När man äntligen var på väg dit man ville vara i livet, dörrar som stod på vid gavel och det var bara att springa fram och välja en dörr och öppna den.
För att sedan en dag tvingas ändra på allt, bli förändrad från insidan och ut, få drömmar krossade och att inte riktigt längre få bestämma själv vad som är bra eller dåligt. Det är jobbigt.
Jag hade precis börjat tycka om mig själv, se fram emot varje dag, vad som väntade och vad jag kunde åstadkomma, sedan hände det här och nu är jag tillbaka på en ruta långt under noll.
Ännu ett misslyckande, så känns det. I alla fall vissa dagar.
Det är svårt att sluta tänka på vara man var på väg och vad man kunde ha blivit om det aldrig hade hänt.
Att börja om igen från noll. Att försöka få tillbaka tänket, viljan & kämparglöden och bestämma sig för något igen, när det inte riktigt längre är vad man först valde att kämpa för. Det är svårt och det tar tid.
Kommentarer
Trackback
